Öronmaneten (Aurelia aurita) är ett av mina favoritmotiv under ytan.
Formen och dess lugna, harmoniska rörelser är så underbart vackra.
 
 
På västkusten kallas öronmaneten även för Blåmaneten och kan bli 25 cm och i sällsynta fall upp till 40 cm..
 
 
Öronmaneter börjar sitt första stadie som en polypgeneration som sitter fästade på exempelvis stenar, klippor  och alger. I ett sista stadie är de fritt simmande medusor. Medusan är det geléaktiga stadium som de flesta av oss som vistas vid havet om sommaren brukar se eller märka av när vi badar. Det är detta stadie jag tycker är så vackert.
 
 
Polyperna är det inte så många som ser. De blir sällan större än 1 centimeter. När äggen kläcks sitter larverna kvar hos honan några veckor. I slutet av sommaren och början av hösten kan man se gulaktiga klasar av planulalarver på honornas munarmar. En hona kan ha upp till 1 miljon 0,1-0,6 mm stora larver.
 
 
När larverna är mogna simmar de ner mot bottnen där de utvecklas de till fastsittande polyper. På hösten knoppar de av till en ny generation av millimeterstora manetmedusor. Dessa små kallas ephyror och övervintrar nära botten. 
 
 
På våren kommer de upp till ytan och de växer till sig snabbt. Det tar en månad för medusorna att bli vuxna och kan då ha en diameter på 15-25 cm.
En öronmanets polyper kan bli flera år gamla men medusorna blir knappast ett helt år gamla i våra nordiska vatten.
 
Aurelia aurita, UV-foto, natur, öronmaneter,