Öronmaneten (Aurelia aurita) är ett av mina favoritmotiv under ytan.
Formen och dess lugna, harmoniska rörelser är så underbart vackra.
 
 
På västkusten kallas öronmaneten även för Blåmaneten och kan bli 25 cm och i sällsynta fall upp till 40 cm..
 
 
Öronmaneter börjar sitt första stadie som en polypgeneration som sitter fästade på exempelvis stenar, klippor  och alger. I ett sista stadie är de fritt simmande medusor. Medusan är det geléaktiga stadium som de flesta av oss som vistas vid havet om sommaren brukar se eller märka av när vi badar. Det är detta stadie jag tycker är så vackert.
 
 
Polyperna är det inte så många som ser. De blir sällan större än 1 centimeter. När äggen kläcks sitter larverna kvar hos honan några veckor. I slutet av sommaren och början av hösten kan man se gulaktiga klasar av planulalarver på honornas munarmar. En hona kan ha upp till 1 miljon 0,1-0,6 mm stora larver.
 
 
När larverna är mogna simmar de ner mot bottnen där de utvecklas de till fastsittande polyper. På hösten knoppar de av till en ny generation av millimeterstora manetmedusor. Dessa små kallas ephyror och övervintrar nära botten. 
 
 
På våren kommer de upp till ytan och de växer till sig snabbt. Det tar en månad för medusorna att bli vuxna och kan då ha en diameter på 15-25 cm.
En öronmanets polyper kan bli flera år gamla men medusorna blir knappast ett helt år gamla i våra nordiska vatten.
 
Aurelia aurita, UV-foto, natur, öronmaneter,
Det blev en vinterdag med vår i luften. En alldeles underbar dag att bara få vara. För mig är det viktigt att ibland bara släppa alla måsten, ta ledigt och vara fri, att få leva på riktigt.
 
Ute kändes det som om sommaren var i ljuset och vintern i skuggorna.
 
Den första blåsippan har kommit.
 
Värmen lockar fram nyckelpigorna som långsamt kryper runt för att hitta den varmaste platsen.
 
Till och med ett blomsterbi har vaknat. Denna hann jag fånga med mobilkameran.
 
 
 
 
Buxbomen är nog den varmaste platsen så här års.
 
Även om vinden var kall kunden man känna värme stråla ut från buxbomen.
 
På denna varma plats fanns det massor av nyckelpigor.
 
På stranden hälsade en rödhake.
 
En dag i kärlekens tecken.
 
Finns det något bättre än att avsluta en fantastisk dag på stranden med sin älskade. När jag sträcker ut min hand lägger han sin tass i min.
 
blåsippa, kärlek, natur, nyckelpiga,

Det var en trist gråmulen dag och regnskurarna kom med jämna mellanrum.

Jag var ledig och till slut kände jag mig desperat av att jag inte fått min dagliga energidos av naturen. Jag kände inte för att åka någonstans så jag beslutade mig för att gräva ner mig i makroträsket i min trädgård. Den natur jag fann där gjorde mig lika lycklig som naturen alltid gör mig.

Det här är en del av den värld jag upplevde. 

Jag hörde en låg viskning i den lila världen:

Någon sa: - vad vill den grönögda främlingen här i vår värld?

Det här var den dagen då han passerade vår väg. En främling från en annan galax.

En röst sa till mig: - Vänd dig om och möt främlingen!

 

Främlingen berättade för mig: - "Denna planet har ett problem! De flesta av dess invånare är olyckliga större delen av sin tid.

Så är det kanske, sa jag till främlingen, men kan du ta det där från början.

Främlingen sa: -Ok, detta har hänt: I begynnelsen skapades universum och detta har gjort många människor upprörda. Många grupper av invånare betraktar detta som helt fel. Religioner för de olika grupperna har därefter tillkommit för att förklara hur allt ligger till men detta har skapat många delade meningar om vad som är rätt eller fel. Av den anledningen har de olika grupperna börjat strida och slå ihjäl varandra".

 

Främlingen fortsatte: Vad som också förvånar mig är att även intelligenta invånare gör analyser utifrån situationer enbart efter igenkännande och bedömmer inte varje situation för sig. Alla tror till exempel att regnet kommer ifrån de vita missfärgningarna på den blå himlen. Sanningen är den att det är vi från min galax som gör alla regndropparna men det är det ingen som sett och då är det inte så, tror de.

- Aha, kan du inte visa hur ni gör?

Först hände ingenting och några sekunder senare fortsatte ingenting att hända. Till slut hörde jag en suck och den första regndroppen kom.

 

Efter det gjorde han något som vi förmodligen skulle kalla för regndansen fast det var efter regnet.

Sedan började främlingen sjunga. Inget jag tidigare hört men i mina öron var det vackert just för att främlingen bjöd så på sig själv.  

 

- Tack sa jag.

Främlingen svarade: - Det här är något invånarna borde prova. Jag gör det för min egen skull och behöver inte någon att betygsätta mitt arbete. Mår jag bra kan jag få andra att må bra. Kan jag inte få andra att må bra får jag vara tyst.

Invånarna här tycks inte bara vara i strid med sig själv och varandra utan också med deras natur och de andra djuren där. De vill bemästra allt men allt de åstadkommer är strid, lidande och obalans.

 

- Hmm.. Tänk om man bara lätt kunde lösa allt det där.

Främlingen svarade: - Det kan man. Det finns en mindre ordning i den större ordningen. Lösningen är svaret på frågan: "Var börjar förändringen?"