I detta inlägg vill jag bland annat visa bilder från kampen och ge lite biologisk fakta om ekoxarna.
Honan väljer omtänksamt ut bästa stället för sina ägg. Jorden ska vara lätt och det ska finnas gamla döda ekstammar i omgivningen. Ibland gräver hon så långt som 50 cm ner. Honan lägger inte alla sina ägg på samma ställe utan väljer lite olika platser. Troligtvis för att säkra ifall något händer äggen eller stället hon valt.
När hon lagt sina ägg, dör hon. Honan lever några veckor längre än hanen som dör kort efter parningen.
Det tar ca 3 veckor för äggen att kläckas och då kryper små vita larver ut och börjar äta av sin omgivning som honan noggrant valt ut.
Man antar att när ca 1 år gått har den hunnit ömsa skinn 2 gånger. Larven äter under ca 2 – 3 år så att den kan växa till sig. Den behöver ett stort fettlager för att sedan sluta äta och krypa ut ur trämiljön den varit i i flera år för att gräva ner sig i jorden.
När larven gör detta är den beigeaktig till färgen av allt fett och ca 10 cm lång.
När den grävt ner sig i jorden bygger den en rund kammare ca 10 cm i diameter.
Det tar larven ca. 3-6 veckor att förvandlas från larv till puppa. Efter det sker den stora förvandlingen som man kallar metamorfos, vilket betyder att kroppsformen förändras helt.
När ekoxen är helt utvecklad lämnar den inte sin kammare förrän efter ytterligare ett år.
Ekoxen äter och dricker inget under denna tid och när sommaren kommer med den första riktiga värmen kryper den upp och möter världen för första gången och med några veckor kvar att leva.
Hoten mot ekoxen är många. Habitaten dess ägg, larver och puppor behöver för att överleva och utvecklas i alla dessa år försvinner allt eftersom det städas upp för mycket eller ändras i miljön. De behöver döda murkna ekstammar för att klara sig. Väl utvecklad ekoxe lurar faror överallt, fåglar, trafik, människor, miljöförstöring osv.
Det är alltså inte bara en stor skalbagge vi möter. Det är ett mirakel med tanke på hur vi hanterar och beter oss i naturen. Med så många års utveckling…. är det med kärlek, beundran och lycka vi möter dem. Jag är otroligt tacksam att till slut få se och uppleva dessa vackra insekter.
Låt oss alla hjälpas åt för att bevara dem och andra djur. De behöver vår förståelse och hjälp med att bevara känsliga habitat. Vi kan inte bara konsumera om de ska få fortsätta finnas till.
