En dag i somras när Tammy och jag var på väg hem efter att vi varit ute på en av våra fotoutflykter mötte vi en räv på vägen. Hon var inte särskilt besvärad av att vi var där så vi stannade och titta på medan hon jagade längs dikena.
Den mörka högen som ligger en bit bort på vägen är alla hennes byten denna dag.
Det var inte helt lätt för henne att få med sig alla sina byten som var ca. 6 stycken. Jag är inte säker på vad det var hon fångade men tror det var sorkar.
Efter ett tag ger hon upp och tar sina byten och går.
Med sina byten ger hon sig av in i skogen där hennes ungar väntar på ett skrovmål.
Dagen därpå kör vi tillbaka till skogen för att se om vi kan hitta räven igen och det gjorde vi. Denna dag hade inte jaktlyckan varit så stor. Hon hade endast fått ett byte.
Här satte hon sig ner och lyssnade efter ljud i diket.
Orädd tittade hon på oss.
Till slut går hon över vägen och in i skogen.
Tammy och jag tyckte lite synd om henne och började leta genom bilen för att se om vi hade någon mat vi kunde lägga ut till henne. Allt vi hade var två risbullar. Tammy ska alltid ha risbullar med sig ut när vi fotograferar men idag gav vi bort dem till räven. Ja det var ju inte den bästa mat att bjuda på men vi är ju vegeterianer så något kött hade vi inte. Vi la risbullarna vid hennes byte som hon lämnat vid vägkanten.
När hon kommer tillbaka efter ytterligare misslyckade jaktförsök tittar hon konstigt på sitt byte.
Hon slickar på den ena risbullen...
..tar en av dem..
.. och går in i skogen på andra sidan vägen till sina ungar som väntar där.
Kvar ligger hennes byte och den andra risbullen.
När hon kommer tillbaka äter hon själv upp den bulle som är kvar.
Hon tar sitt byte och går sin väg. Vi hoppas hon får ihop tillräckligt med mat till sina ungar.
Så ter sig livet för en räv längs vägkanten.
Denna berättelse är om ett av alla de djur som lever längs våra vägar.
KÖR FÖRSIKTIGT! De har också någon som väntar på dem.
Kommentera